Kulturorientering

1:a besöket – Göteborg från ovan; Bekanta motiv ur nya perspektiv, Lars Bygdemark, Göteborgs Stadsmuseum

Lars Bygdemark har under flera år tagit foton av staden från ovan. När fjärde våningen uppenbarade sig över trappkanten möttes jag av en svindlande vy. Det en stor vy över Göteborg upptryckt på en hel vägg. Jag kunde känna igen mig i fotografiet, eftersom det skildrade bl.a. centrum och avenyn.

Igenkänningsfaktorn pendlade under min vandring genom utställningen, men det hindrade mig inte ifrån att uppskatta utställningen. För det var inte det viktiga att känna igen sig, det viktiga var att uppleva detta nya fantastiska perspektiv på staden, eller kanske städer och byggnader i allmänhet.

Att det var just Göteborg som skildrades kändes allt mindre viktigt för mig ju längre tid jag vistades bland fotografierna och jag upplevde att utställningen mer lyfte den generella stadens skönhet, än just specifikt Göteborg. Kanske beror detta på att jag inte kände igen mig i allt för många bilder utan istället beskådade, för mig, anonyma platser och strukturer.

2:a besöket – Fashion Figures Faces, Mats Gustafson, Rhösska Museet

När jag vandrade bland Mats Gustafsons illustrationer var det första som slog mig hur skickligt han kan frambringa form med minsta tänkbara medel. Några välplacerade ytor med laverande färgytor förstärker känslan av djup när färgen flyter ut och skapar mjuka övergångar mellan opaka och transparenta toner.

Mats Gustafson har arbetat inom modervärlden och varit illustratör åt många kända modeikoner. Detta märks tydligt i hans illustrationer då de flesta bär på element som fascination för den mänskliga kroppen, en tydlig känsla för tidsanda och tydliga siluetter.

De flesta av hans illustrationer hade alltid en grupp av kusiner som backade upp varandra, alla utom en. Denna illustration hängde bland en mängd andra på en lång vägg i en av hallarna, men den skiljde sig från de andra i den mening att den inte bar på någon liknelse till ett modeobjekt. Jag fann den intressant just därför att den inte riktigt passade in och gav därför ett starkare uttryck än de andra.

Hur vida detta verk faktiskt inte bär på några mode-element eller om jag är för orutinerad inom branschen för att upptäcka dem låter jag dock vara osagt.

3:e besöket – Erland Brand, Göteborgs Konsthall

När jag var på min väg mot Hasselblad Center gick jag förbi Göteborgs Konsthall och såg att de hade en pågående utställning där som jag inte sett något- eller hört något om. Jag blev nyfiken och gick in. När jag kom in i rummet för utsällingen möttes jag av en minst sagt praktfull syn, då bord efter montrar fylldes av illustrationer och väggarna kläddes av målningar av Erland Brand.

Jag hade aldrig förut kommit i kontakt med Erlands verk, men jag kände genast en koppling. En koppling till mig och till ett uttryck som liknade mitt eget under vissa stunder i mitt liv. Den tunga svärtan och den täta skrafferande tekniken hans illustrationer är främst det jag tänker på.

                    

Återkommande i hans målningar var detta ansikte som sisas i bilderna nedan. Ansiktet återkommer i både hans målningar och teckningar. De tekniker som Brand använder visade sig också vara återkommande då hans målningar ofta innehöll något element av trä, skräp och oljemåleri. Detta medan hans teckningar alltid gjorts med flytande tusch och skrafferande teknik.

4:e besöket – Mellan verkligheter; Fotografi i Sverige 1970-2000, Hasselblad Center

Ett flertal fotografer exponerades under denna utställning på Hasselblad Center. Det var många starka intryck som fångade mig under denna utställning och många av bilderna gav också en inblick i ett förflutet som jag inte upplevt på annat sätt än via fotografi.

Det var de enskillda fotograferna som fångade mig. De slogs om att få ockupera mitt sinne och få mig att glömma de andra. Det var en smula överväldigande att försöka jämka mellan verken från olika fotografer, olika tider och som bar på så olika uttryck. Jag letade hela tiden efter en helhetskänsla, men jag kunde inte finna detta i en sådan komplex utställning som främst vill skilja mångfalden under tre decennier.

 

Trots att jag inte kunde uppleva denna känsla av enhetlighet, hade jag inga problem att uppskatta de enskilda verken. I vissa fall var det den inneboende meningen i fotot som fångade mig, ibland var det en intressant form som lyftes fram, och i vissa fall var det båda, som i det fall som visas nedan. 

Eva Klasson, Paris, 1975, Ur serien; Le troisième angle. 

Egen litteratur – From Bauhaus to Aspen; Herbert Bayer and modernist design in America, Gwen F. Chanzit (2005)

Jag fann boken av en slump på ett antikvariat någonstans i staden. Eftersom jag är intresserad av design och tidigare bara nuddat vid Bauhaus-rörelsen såg jag min chans att få en stund av god läsning.

Det Chanzit vill förmedla med boken är; Herbert Bayers inflytande på den amerikanska design- och konst-världen under efterkrigstiden. Boken bjuder mer på en skildring av Herbert Bayer, än på en närmare betraktelse av Bauhausrörelsen. Självklart genomsyrar Bauhaus hela boken, men inte i annan mening än att det kopplas till Bayer. Hur kopplas då dessa ihop? Jo, Bayer var studerande inom Bauhaus och det är genom den kopplingen som vi får ta del av rörelsen. Förutom att märka viktiga händelser i Bayers liv är boken också frikostig med bilder av illustrationer, skisser och skulpturer, både av honom själv och betydande individer för hans historia.

Personligen fann jag boken intressant och med en fin balans av bilder och text, så som det bör förväntas av en bok om konst. Om jag skall säga något om den så kan detta vara att den var en aning svårläst. Inte för att den var på engelska eller att den var vidare svårt skriven, men för att hela bokens text är tryckt med sans-seriffer, vilket gör det hackigt att ta sig igenom texten.

Bild- och konstteori

Detta stycke är knutet till föreläsningen med samma namn. I en tidigare publicerad veckoreflektion skrev jag om processen av hur vi arbetade oss fram mot redovisningen och vad som där presenterades som fakta.

Dock har långt ifrån allt sagts i denna reflektion, och jag vill nu bygga på och vidga perspektivet om det som tidigare skrivits. För när vi undersökte surrealismen kom vi i kontakt med en konstnär vid namn; Robert Matta. Denne man är erkänd bland surrealister, men vid närmare undersökning fann vi en släkting som ej ännu nått samma grad av kännedom: Roberto Mattas bror; Friedrich Matta, verksam inom Februari-imperiet som teolog.

”Som sagt var Friedrich Matta med i Februari-imperiet och en dag var han ute och gick i skogarna kring Imperiets huvudort då han snubblade över ett fat med ett par ihop bundna skor på. Friedrich blev så hänförd att han genast slog sig ner för att närmare kunna studera detta mesterverk. Historien berättar att han satt där i flera dagar, utan att äta, dricka eller sova, och bara koncentrerade sig på att hitta grundformer. Han ritade ett flertal skisser som alla pekar på ett tydligt samband med Februari Imperiets tankar och detta skoverk.

Friedrich blev så glad över sin upptäckt att han, efter alla dessa dagar, sprang ner till staden för att kunna hämta fler anhängare som skulle uppskatta denna upptäckt lika mycket som han själv. Det blev en stor fascination kring Friedrichs upptäckt, så stor att det till och med uppkom en högtid kring det. Högtiden gick ut på att man varje år anordna ett stort bord med diverse läckra måltider, i skoformat. Olika skor, olika fat och en mängd med mumsiga grundformer. Om än det här var slutet, men så väl var det inte.

Flera år passerade och Friedrich Matta hade under dessa år hunnit bli riktigt besatt av skorna i skogen. Han gick på långa promenader varje vecka och kunde ibland stanna borta i flera dagar. Det gick såpass långt att han smög ut i skogen och började skända konstverket genom att ta på sig skorna och traska runt i dem. (En parasit!) En dag när Friedrich gick runt som bäst i skorna kom en intet ont anande medicinman förbi spatserande. Han stannade upp och insåg vilket hemskt brott Friedrich begick varpå han antog sig sin plikt att bota honom. Friedrich Matta sköts på plats. Efter denna händelse förändrades skotraditionen så att varje år utsågs en allmän parasit i Februari-imperiet som, efter den festliga skomiddagen, sköts på plats.”

Ovanstående citerad text om Friedrich Matta är det stycke som två av mina gruppmedlemmar läste upp under redovisningen. Hela gruppen hjälptes åt att bygga stycket medan den renskrivande processen sköttes av de som läste upp.