Bilder till opponering

Processlogg 2

Processlogg 1

 
 
 

 

LGBD55

(Till opponent: Teoridelen (behaviorismen) måste fortfarande arbetas med. Bilderna kunde inte importeras korrekt i texten, så de ligger längst ner. Skickar en version till dig personligen med bilderna på rätt plats.)

_Sine wave:Association,

_Saw wave:Inspirtation,

_Square wave:Binarity.

_Inledning: Terminer, år, reproduktion och återkoppling

Ingången till den här undersökningen är viljan att fördjupa sig i egenskaperna hos ett terminsupplägg. De ursprungliga tankarna kretsade kring begrepp som upprepning, återkoppling och reproduktion, utan att tydligt definiera något av begreppen. Inspirationen kommer ursprungligen från tidigare erfarenheter inom utbildningen som behandlat lektionsplanering och terminsplanering. Utifrån dessa lösa tankar skapades en form för det kommande arbetet som kunde utmynna i en terminsplanering med tillhörande konkreta lektionsförslag. Till detta hade jag också ambitionen att använda mig av behavioristisk teori för att undersöka hur sinnesintryck påverkar en långsiktig skapandeprocess och om närliggande sinnesintryck kan driva fram en form av upprepning eller betingad repetition i skapandeprocessen. En tes som uppstod var att terminer som omringas av årstider med olika rumsliga förutsättningar som olika lukter, färger, temperaturer, mm. vilket allt uppfattas av kroppen, kopplas samman med det som skapas under en viss angiven tid och sedan kan återfinnas under nästa år då sinnesintrycken återupprepas. Skulle en sådan sammanfattad känsla visa sig betyda mycket för skapandeprocessen skulle detta kunna användas inom didaktiken för att skapa en känslomässig återkoppling utöver återkopplingen till det praktiska och teoretiska innehållet.

Arbetet har transformerats till att ta en mer konstnärlig karaktär än konkret deskriptiv i slutändan.

_Redogörelse för metoden

För att komma åt det jag ville undersöka använde jag en gestaltande metod med tillhörande autoetnografiska anteckningar. Anteckningarna är i både bild och textformat och dokumenterar gestaltningsprocessen. Frekvensen för dessa dokumentationer har inte haft något fastslaget mönster, men den mycket av den fotografiska dokumentationen visar hur långt gestaltningsprocessen drivits vid ett dagsavslut. En sådan dokumentation visar då ofta verket som jag arbetat med och vilka influenser som drivit arbetet. Dock har vissa dokumentationer gjorts vid andra tillfällen, vilket motiveras i Omöjligheten att utesluta utomrumsliga influenser.

Litteraturstudierna har använts för att undersöka om-och-vad den behavioristiska inriktningen erhåller angående sinnesintryck och möjlig betingning utifrån de tankegångar som jag nämnt i inledningen. Motivationen för behovet av litteratur är givetvis att det krävs för att inte enbart göra detta till en studie av hur jag själv fungerar i en skapandeprocess och sätta undersökningen i en kontext där den kan stödjas eller fällas av den tidigare forskningen.

Gestaltningen har utformats utifrån en oriktad (posthumanistisk) modell, vilket snarare innebär att den inte utformats. De enda riktlinjerna för gestaltningen har varit platsen: arbetet har enbart skett i ateljén, och rummet: influenserna hämtas enbart från pågående processer i ateljén.

En post-version av den autoetnografiska dokumentationen har också tillkommit i form av jämförelser med bilder i mitt egna sedan länge existerande datorarkiv. Vilket har synliggjort vissa återkommande cykelliknande mönster.

_Omöjligheten att utesluta utomrumsliga influenser

Gestaltningen har påvisat flera inre konflikter. En stor sådan har varit motviljan att konfrontera, måla över och förstöra verket vid skeenden då jag egentligen velat låta det vara då jag ansett det vara färdigt. Vid sådana tillfällen har jag tvingat mig att leta influenser i ateljén och på något sätt inkluderat dem i målningen. Andra stunder, ofta efter att jag ”förstört” målningen med att lägga till något som jag ogillat, finner jag en energi att måla något utifrån enbart känslan av lust. Vad som signifikerar denna lust har visat sig ofta vara slumpmässiga intressen som för tillfället tilltalar mig och som omsluter hela mitt liv just då. Sådana influenser, som inte hämtas från pågående processer i ateljén, har jag visat en stålsatt vilja att förtrycka utifrån ramverket för undersökningen. Detta förtryck av lust har jag nu i efterhand dömt som patetiskt lönlöst.

Det blir lönlöst för jag kan se mig själv på meta-nivå när jag granskar dokumentationen och verket i dess olika stadier. Jag kan se hur jag hela tiden försöker kringgå mina egna ramverk och utnyttja influenserna i ateljén selektivt och adaptera dem till ett format som passar mig. Filtret som är jag kan inte frånses även om ramverket onekligen har haft betydelse för gestaltningen och varit en stark drivkraft i processen. Därför lyser dessa utomrumsliga influenser genom processen i form av associationer som blir extra tydliga för just mig. Känslor som uppstår och verkets bildspråk kan jag härleda till en lust för liknande bildspråk under samma period året innan och året därpå. Det är svårt att sätta ord och kategorisera denna känslo-och-associationsvärld. Konkret och specifikt för det här verket handlar det om en impulsartad fascination för den digitala och elektroniska, dolda världen bakom multimedia och hur bilder konkret framställs och produceras. 

_Gestaltning i ateljén

Ramverket för gestaltningen; att enbart låta mig influeras av andras konstnärliga processer i ateljén, syftade till att synliggöra hur influenser rör sig i rummet. Hur andras processer påverkar mig och hur det jag sedan gör påverkar andra. Om jag uteslöt utsidan skulle jag isolera mig och skydda mig från eventuella receptioner från rumsligheten utanför ateljén. Vad detta skulle leda till var inte helt fastslagit vid gestaltningsprocessen början.		För att skapa en referenspunkt för kommande influenser började jag göra ett självporträtt utan större reflektion över varför. Dock är var jag besviken på mig själv vid det laget och detta kan möjligen synas i porträttets bildspråk eller i det föreställande ansiktsuttrycket. När jag hade fyllt hela dukens yta med färg valde jag att lämna porträttet för dagen för att sedan återvända och låta mig influeras.
Nästa gång jag återvände till målningen hittade jag en pågående målning av en medstudent och använde mig av en jordnära grön ton som återfanns i målningens bakgrund. Färgen fick bli bakgrund i mitt självporträtt, vilket bröt av det annars monokroma uttrycket. Detta öppnade många dörrar för andra framtida färger att läggas till.
	Dagen därpå hade inte mycket, om ens något, hänt i ateljén sedan jag sist ändrade min målning. Jag började se mig om efter färger, testade olika blandningar på paletten. Till slut fastnade jag för en pastellröd ton som jag behandlade som en rinnande färg även i bildvärlden. Detta ser jag som ännu en skildring, eller förstärkning av den sinnesstämning som jag redan förmedlade i bilden.
Efter några timmar av distans till målningen anade jag en likhet till en tidigare bild jag gjort under en tidigare kurs. Nyanserna och valörerna hos dessa bilder är väldigt snarlika och här bekymras jag över mitt intensionslösa övertramp av mitt uppsatta ramverk. Jag började givetvis fundera på varför detta kunde bli så som det blev.
	Akrylfärgen torkar snabbt och är vattenlöslig. Dessa egenskaper möjliggjorde att färgen kunde laveras och låtas rinna över duken om jag vände den. Valet och idén att göra detta kom ifrån ett motiv av en annan medstudent i ateljén. För mig var det oklart om motivets format var tänkt som stående eller liggande, vilket fick mig att ifrågasätta samma sak hos min bild. Influensens rinnande motiv inkluderades tillsammans med lutningen.	Influensens, för mig, mest utstickande bildinnehåll var ersättandet av figurens huvud med en ingefära. Jag mötte innehållet halvvägs genom att måla om min bild till att huvudet delvis bar på utväxter av ingefärsrötter. Som det kanske märks har meningen med mitt eget bildspråk, eller budskapen, varit mycket sekundärt värderat. Dock har jag hela tiden tänkt på vad bilden kommunicerar.
Jag har hela tiden haft en komisk distans till den möjliga rörigheten i bildspråket, vilket kommer visa sig bli ganska bisarrt. Dets om styrt min kommunikativa intention är snarare komposition än motiv. Motivet har jag tagit till mig som en pusselbit i handen och sedan har jag valt hur den på något vis ska inkluderas i bilden.		Ännu ett tillfälle kom då jag inte visste hur eller vad jag skulle inkludera från ateljén. Däremot hade jag en stark lust att hantera vissa färger. Färgerna var brun, blå och vit. Känslan är att detta kommer inifrån mig, men all teori som jag anser sann talar för att inget kan komma likt magi inifrån. Eftersom jag redan befann i dilemmat i övertrampet av mitt eget ramverk och konflikten med receptioner från världen utanför ateljén, tänkte jag utifrån detta.
	Insikten om var inspirationen för de specifika färgerna kommit ifrån fanns med mig redan innan jag kommit till ateljén. Under samma period som jag gjorde det tidiagre porträttet (det som liknade det aktuella) gjorde jag också en abstrakt målning där jag använde dessa färger. Dock vet jag att jag också då kände en inre lust att hantera dessa färger. Så kedjan måste spåras längre tillbaka.
Den stora punch-linen i denna insikt ligger inte i att jag känner en lust att hantera samma färger och motiv som tidigare i mitt. Detta hade varit helt rimligt och inget banbrytande. Men utöver detta är också dessa verk gjorda under samma period av året, alltså hösten. Tankarna kring ett sådant skeende som detta har varit det fascinationen som startade detta arbete, men att leva ut det skapar en olustig känsla.		Det är så gott som omöjligt att beskriva i text. Den känslan som skapar lusten eller visionen av dessa abstrakta motivval eller färgval sträcker sig långt utöver detta och inkluderar lukter ljud (ambians och musik). Tankarna har gått till min egen möjliga överkänslighet för sinnesintryck som skapar dessa sinnesvärldar.
	Nya tillägg var en svan som influerades av motivet på en t-shirt, och några ägg som influerades av ägg-motivet i en tavla. Källorna till mina tillägg hade till denna punkt varit huvudsakligen selektiva urval från andra personers skapandeprocesser. Men vi en punkt skiftade influenserna till att komma från fler och fler muntliga förslag. Anledningen var för att ateljen nu blev en yta för den s.k. ”Verkstadsveckan”.	Under denna vecka hölls lärarledda worskhops och övningar i måleri och teckning tillsammans med studenter från olika årskurser. De övningar vi gjorde gick i sig själva utanför mitt ramverk. Ramen att enbart arbeta på den enskilda målningen i ateljén överskreds genom att flertal andra bilder skapades under denna tid. Vissa influenser som kunde tagits till den tilltänkta målningen användes istället i andra bilder.
Massan av producerade blev steg på vägen där influenser kunde mellanlanda innan de hamnade på den stora målningen. Tillsammans med förslag från lärare och några studenter blev detta en ny metod för att driva processen vidare. Tilläggen kunde röra sig om konkreta motiv från övningarna, abstrakta förlsag på teknik eller förhålningssätt och samtidigt fortsätta hämtas från andra studenters processer.
Jämna ut alla färger med ett tunt lager färg över hela ytan. Måla över det du inte gillar. Byt format. Måla mer svart. Detta var några korta meningar som förändrade målningen. Andra tydliga influenser var en av studenternas bilder som innehåll en arbiträr uppsättning textsymboler och en vas (m.m.). Samtidigt började jag successivt ge efter för lusten från utomrumsliga influenser och associationer.
		Det förhållandevis explosiva färgvalet kommer från en period i anslutning till Verkstadsveckan året innan, som varade fram till vintern, där en fascination för estetiken i trasiga didtala medier. Pixlar i skarpa färger bortom den sköna estetikens värderingar. Det finns också ett lugn i känslan inom denna sinnesvärld, kaos och lugn. Rörelserna hos linjärt förskjutna pixlar är som harmoniska vågor.
Veckan var explosiv och lugn, stundvis metodisk och strikt. Det fanns tillfällen då duken attackerades av färg. Det fanns stunder då timmar spenderades på näst intill omärkbara detaljer. När stora sjok av fär lades på följdes detta av att dess kanter omsorgsfullt skuggades med tuschpenna för att skapa en känsla av tredimensionalitet. Denna slitsamt repetetiva akt följdes av en ny attack, denna gång med enbart svart färg.
Verkstadsveckan blev slutet på arbetet med målningen. Processen kändes färdig. Att målningen känts färdig hade jag upplevt flera gånger under arbetet med den. Ofta kom känslan efter att jag rättat till något som jag ansett så fult eller opassande ut och då inte ville eller vågade gå vidare. För säkerligen skulle det resultera i en ny våg av fel som sedan var tvungna att rättas till. Känslan av uppoffring och konfrontation hägrade ännu.
		Dock var stoppet mer motiverat vid denna punkt för det var inte bara känslan av uppofring som hindrade mig längre. Hela ramverket hade fallit och även om jag fortfarande intalade mig att jag på något vis kunde fortsätta att enbart förhålla mig till ateljéns miljö så kändes det mest som lek. Det var vid denna punkt ansträngande att kämpa emot influenserna och inspirationen som inte hörde hemma för det märktes att allt det jag redan gjort var påverkat av sådana.

_Error//Vågor

Efter verkstadsveckans slut började intresset för den digitala världen blomma upp ännu mer och jag spenderade den lediga tiden med att handgripligen utforska området. De begrepp som ofta används för att sammanfatta detta intresse brukar kallas glitch art, data bending eller data moshing. Begreppens gemensamma nämnare är bejakandet av fel inom digitala medier. Ordet glitch avser ett sådant fel. Mitt angrepp för att skapa visuellt tilltalande fel i digital media blev mot den elektroniska signalen som färdas genom kablarna mellan en mediaspelare och Tv:n. Jag kände mig mest bekant med detta angreppssätt för att det utnyttjade vissa kunskaper som jag redan hade från mitt intresse för analog synthesizer-teknik. Utan att bli allt för teknisk i mitt ordval; använde jag mig av ett mixerbord för att kollidera två videosignaler och visa dem samtidigt på Tv:n och dessutom lägga på vissa effekter som annars avses för ljudmanipulering. Resultatet blev ett vackert kaos.

Detta var tänkt som ett projekt utanför och orelaterat till detta arbete. Men som jag beskrivit ledde det gestaltande utforskandet mig hit och jag började efter ett tag se kopplingen. Det gestaltande arbetet i ateljén hade tappat riktning och nu fann jag mig istället i tankar om hur elektricitet kan bli digital data och hur det visas som en visuell bild som vi kan se och tolka. Efter en rad av misslyckanden och lyckanden när jag vred på knopparna på mixerbordet började jag förstå hur elektriciteten påverkades och hur bilden förändrades. Som uppföljning på detta experimenterade jag med att koppla in min synth till samma uppsättning och använda den elektriska ljudsignalen för att göra synliga förändringar i bilden, vilket till slut lyckades. Den nya ingången från denna fortsättning på gestaltningen har varit jämförelsen av begreppen cykler och vågor. De är i detta avseende både metaforer och fysiska händelser.

Elektriska signaler kan ha olika vågformer, precis som ljud, vibrationer, m.m. Dessa vågformer har precis som det låter olika former som kan visualiseras eller höras. Vågformerna kallas sine wave, square wave, saw wave, och triangle wave. Typiskt för en sine wave är en mjuk rörelse upp och ned. Typisikt för en sqare wave är att signalens rörelse antingen är uppe eller nere, den är binär. En saw wave börja antingen nere eller uppe och rör sig sedan mot den andra polen där den sedan direkt byter tillbaka till startpolen. En triangle wave likar en sine wave men saknar mjuka kurvor och dess skiftningar rör sig istället som en saw wave. Detta är en cyklisk upprepning som visualiseras linjärt.

Hanteringen av vågformerna blev ett konstnärligt utforskande av olika cyklers skepnad. Ett exempel på en metaforisk reflektion av lusten i ateljé-arbetet var dess karaktär av en saw wave. Lusten ökade hela tiden tills jag ansåg mig färdig. Trots detta tvingades jag fortsätta och då tyckte jag ofta att jag förstörde målningen, på vilket jag reagerade med att lust binärt slog i botten. Vilket sedan upprepades cykliskt. Detta är en typ av mikrocykler, som i skala ligger långt från dem som rör sig över årstider.